PAUS!
För de som vill nå mig så finns jag på mobilen... Förhoppningsvis...
Ciao
Kväll
Liret gick helt ok, blev lite het till slut men det kändes jobbigt att man var tvungen att förnedra en 93a för att vinna ett par matcher men jag blev het till slut.
Det mest underbara med att bo hos morsan kom sen. När man kommer hem fanns det färdig entrecote med potatisgrattäng och bea sås... UNDERBART!
Dagens morsan:
- De där Johnny och Mattias är kassa, allt är snett och gjort så snabbt. Tur attde inte filmar närmare. Kanske skulle låta dem göra om mitt garage, aldrig i lägenheten. Men det är ju gratis så man skulle kunna måla över det"
Sola på schemat imorgon och sedan är det bestämt med en tv-spels kväll hemma hos JD
Sol!
En annan sak som är underbart med Stockholm är radiokanalerna. I Östersund får man nöja sig med att lyssna på Rix-Fm, One-Fm eller P3... Man kan bli riktigt less på att höra EMD och Fairy tale tio gånger per dag.Så fort man närmar sig Arlanda så blev det att man direkt programmerade in The Voice, Bandit, Star-FM, 107,5 Dance och även en Mix-Megapol. Nu sitter man kräs Het och bläddrar mellan alla dessa för att hitta en skön låt och det finns ju allt. Hip-hop, dance, rock, pop och gamla godingar... You name it! Det är helt underbart.
Det är ju nu bara en vecka bort tills träningsstarten för Jämtland Basket och det finns massor med frågetecken men det känns ändå spännande och roligt. I slutändan behövdes det här för klubbens bästa och det bästa för basketen i Östersund. Det kan bli intressant att se vart vi hamnar i slutändan men det hindrar ingen från att planera lite ;)
Lite senare idag blir det lite lir i Tibblehallen, nere i grottan som de flesta anmärker då den planen i princip ligger under marken. Där startade jag min basketkarriär då det var hemmaplan för alla våra matcher tills vi kom upp i herrlaget och fick spela på fin planen CC (Tibble Centercourt) som är en lite luftigare variant av sporthallen men utan tegelväggen och istället en otroligt ful grön färgad betong vägg...
Det finns så många minnen därifrån, alla träningar, svett, blod och tårar som man lagt i den hallen. När vi växte upp hängde vi alltid hela helgerna där och hoppades på att det skulle finnas ledig till mellan matcherna för att kunna skjuta. Ibland blev det bara i time outerna och i halvtid men det dög för att vi skulle vara där i minst 8 timmar per dag varje helg.
Där finns också gymmet där man fick sin första introduktion, där man gjorde sin första styrkelyftstävling och där man formade denna underbara kropp, nja en hel del cred ska också gå till kyrkbyns kebab, Alex och Bhaman fanns alltid där för en hungrig själ :)
Men nu är det dags att fortsätta att fokusera på solandet, så datorn hamnar under bordet igen!
Day two!
Dagen hade ingen plan så jag satte iväg med bilen mot Täby centrum och fick en lysande idé. Varför inte skaffa linser?
Sagt och gjort, knallade in på Synsam och fick en synundersökning direkt. Man konstaterar det som jag tidigare gissat, jag är blind... Hur som helst. efter en massa trixande med olika glas och styrkor så fick jag testa ett par linser.Ordern var att knalla runt i tio minuter med dem för att vänja mig och se hur de kändes.
Det blev då en tur till Dressman därman hittade en massa billiga och schyssta t-shirts som man var tvungen att prova. Då fick man insikt två angående linser: Allt blir större och färgerna blir klarare! (kan bero på all skit man har på glasögonen hela tiden)
Insikten kom när man tog av sig t-shirten för att testa en ny. "Fan va stor min bröstkorg är..." Sen kom nästa: "Shit, va stor min mage är..." Och till slut, klassikern: " Å HELVETE va stora mina fötter är!!!"
Hursomhelst köpte jag tre ny t-shirts, glömde bort tiden och kom tio minuter senare än de tio minuterna jag skulle ha varit borta. Fick med mig en del linser, resten är på väg!!!
Fortsatte med lite street och ungefär samma historia. Eftersom linserna gör allt större så känns det längre bort med korgen, jag sköt kort hela dagen men var nöjd med cardion.
Jag och JD gick sedan hem till honom, lagade lasagne. Vem sa att killar inte kan?! Jag hookade upp honom med Spotify och vi garvade åt gamla Wierd Al Yankovic låtar som den omgjorda låten FAT (en parodi på Michael Jacksons BAD)
Lasagnen var grym men testade min känsliga mage lite så det blev tidig hemgång från JD. Känner ingen stress eftersom jag har ytterligare en vecka med semester här nere och vi kommer att lira Tiger Woods 2010 på WII!!!!
Imorgon blir det gym, basket och lite shopping till tror jag, kanske står Barkaby Outlet på schemat, jag vet inte, kör på känsla :)
Morsan
Hon är rolig, hon tar alltid god hand om mig när jag kommer hem och ja, hon pratar otroligt mycket mer än mig om ni undrar vart jag får mitt snack ifrån!
För två år sedan lärde jag henne msn, hon har totalt fyra kontakter... Jossan, Elisabeth, syrran och jag... Hon pratar inte så mycket med Jossan och Elisabeth längre då det tog slut med Jossan och Elisabeth är hennes mamma. Syrran är aldrig online så det lämnar moi...
För ett år sedan hittade hon status raden där man kan skriva små meddelande för "alla" att se men det är ju bara jag som ser dem i princip. Där står ibland "har skaffat nytt badkar idag" eller '"Robyn och Vilma (syrrans barn, min anm.) på besök, vi ska grilla"... Alla dessa är meddelanden för mig att läsa.
Ibland säger hon bara Puss och godnatt innan hon loggar av och ibland lämnar hon även snabbmeddelanden till mig om varierande information till mig. Perfekt sätt för mig att veta vad som händer hos henne utan att behöva sitta i telefon med henne :) Men för alla som undrar så ja, vi pratar i telefon minst en gång per vecka i alla fall också!
Idag diskuterade vi facebook, hon hade funderat på det men hört mycket dåligt om det. Jag sa att hon kunde hålla kontakt med en massa gamla vänner. Hon sa ett par namn och jag sökte, vi hittade typ hälften av dem.
Sen till slut ställer hon frågan "har du lagt upp bilder på dig själv?"
"Ja, på min profil, inte så mycket annat" svarar jag.
"Ja, hoppas att den är bättre än den där fångvaktaren du har uppe nu!" kontrar hon med.
Jag vrider på skärmen och visar profilen... Det är jag!!!!
Hahaha, jag bara garvade genom ursäkterna medans hon försökte skylla på vinkeln!
Det är min mor, unik, jobbig och underbar som hon bara hon kan vara :)
Nu är det läggdags, gymmet och häng med JD står på schemat imorgon!
Ååå heelveetee (som Jesper skulle ha sagt)
Hon har vunnit allt, Sovjetiska ligan 15 ggr, OS 2 ggr, VM 3 ggr, EM alla gånger mellan 68 och 84... Hon förlorade aldrig med ryska landslaget!
Det andra är att hon är 218 cm och 140 kg...
Nu är frågan, Jesper, skulle du vilja möta den här i en mörk gränd?
Stockholm...
Dagen började med att man snodde morsans merca och drog iväg till Täby Centrum. Ett ställe med gigantiskt många olika butiker men som sällan har mina storlekar!
Perre och jag träffades och gick till ett fik. Samtalen har alltid samma karaktär, vi pratar nästan alltid om våra tre huvudämnen: Basket, träning och Posten...
Basket finns det alltid massor att prata om, speciellt när vi båda pratar passionerat om våran gamla moderklubb Täby, som har så mycket mer att ge än bara vara en division 2 klubb och bara slussar talangerna till Solna eller andra ställen. Grunden har alltid funnits där med framgångsrika årgångarna 81, 86 och 91... Det är nog fan bäst att 96orna är grymma så det inte förstör 5 års intervallet. Jag och Perre var med i 81orna som chockade hela basketsverige genom att komma två i junior-sm 1999. Ingen landslagsspelare hade vi men vi hade ett lag med roller och vi visste hur man vann.
Vi gick sedan vidare för att kolla runt lite i Täby Centrum och samtidigt slängde jag iväg ett sms till Krippe och kollade om det fanns något lir. Svaret blev kl 14.00, klockan var då 13.41 och jag bor 2 mil bort. Sen efter en vansinnestur 2 mil tur och retur så lyckades man snöra på dojorna och kliva in på planen 14.06... Ganska imponerande :P
Det var inte det bästa liret, men jag fick svettas och träningsfreaken fortsätter att bygga på Julis träningsrekord!
Nu är det dags för käk hemma hos Johanssons och sedan blir det film, inget är planerat under semestern och det känns underbart!
Hörs
Road trip!
Vägvalet blev ett annorlunda val, efter att varje gång ha svängt förbi Sundsvall med E4an så valde man inlandsvägen via Ytterhogdal, vidare genom Bollnäs för att sedan svänga ut till E4an vid Tönnebro. Ett intressant val, målet var att ta en lugn resa!
Resan blev lugn, den blev alldeles sjukt lugn... Man slog i boken och satt klistrad i kommande 7 timmar...
Jag måste ju berätta lite bakgrundshistoria som verkligen gjorde att jag fastnade i boken. Den utspelar sig till väldigt stor del i Malaga och kringorter, ett ställe som jag spenderade tre raka somrar i med familjen Wollert. Jag kan städerna, alla stora köpcentrum och verkligen kan se dem framför mig. Ställen som Torremolinos, Fuengerola, Malaga och Benalmadena. Dessutom har jag verkligen Helena Bergström i huvudet i rollen som Annika Bengtzon från filmen Sprängaren. Haha, den scenen som jag verkligen ser framför mig är när Annika bråkar om en hyrbil och sedan letar febrilt efter bilen i jättegaraget för EXAKT samma grej gjorde jag och Per (pappa Wollert) och vi två är inte två av de personerna i världen som fick tålamod vid födseln.
Hur som helst, jag sitter där och lyssnar. Lever mig in i det hela... "Undrar vem som gjorde det", "Hur hänger det ihop", "va fan du måste ju fråga det" sitter jag och säger för mig själv samtidigt som det varieras med arga utrop och skratt. Det blir som en jävla film i huvudet... Och vad behövs till en film? GOOODDIIISSS!
Enter Bollnäs, next stop Dollar store! Kommer in i affären och som alla andra luras av priserna. Köper några grejer som jag troligtvis kommer använda så många gånger att jag kan räkna dem på en hand, bland annat en termoskopp till kaffe och en cd hållare för solskyddet... Sen kommer vi till de klassiska Dollar Store kopparna som kan fyllas med godis, samvetet säger ifrån lite så jag vänder mig till naturgodiset istället för det vanliga, för det är ju trots allt nötter med bra fetter, även om de är doppade i fet choklad :)
En snabb tankning så ut på vägen igen, resten av vägen sitter man med koppen mellan benen, ljudbok på och pratar med sig själv. Man inser att det är jävligt långt kvar på boken och inte så hemskt långt hem så för första gången sitter man frivilligt och kör 90 km/h på en 110 väg... Bilister svär och kör förbi, sedan ser de en idiot som gråter, skrattar, svär och lever in i boken med hela kroppen samtidigt som man stoppar ansiktet fullt av nötter i choklad och sköljer ned det med Loka. Inte undra på att de gasade på ännu mer sen... Det kan inte ha sett bra ut bakifrån för jag vet att jag glömde bort att styra ibland och det fanns en del close calls med både yttre och inre räcket..
Hur som helst, jag har nu hört genom 5 av 14 skivor och det kommer kosta skjortan för mig att köra tillräckligt för att kunna avsluta den här jävla spännande boken :)
Därför planerar jag en resa till stan i morgon....
Väl hemma började uppassningen, morsan hade både grillat hemma för värmning, tårta, hon vet att jag älskar prosciutto (stavas det så?) skinka så det är inhandlat plus att hon faktiskt hittade renost från Milko, i Stockholm!!!
Imorgon ska jag fixa med Per, ska bli trevligt, sedan kommer JD hem från landet på söndag och då står driving rangen, street och lite tv spel på schemat men mer om det senare...
Hörs!
Ps. Ibland uppstår en situation där man verkligen vill något, men av allt förtydliga skäl så går det inte. Ibland måste man helt enkelt vara förnuftig och acceptera, elr måste man? Tolka det som ni vill :) För jag vet att ni kommer göra det! Ds.
Undrar hur Q-Rich känner sig?
Mannen, spelaren och myten Q-Rich, den inte-så-högt-hoppande-men-skjutit-för-många treor Quentin Richardson.
Han måste ha haft en jävligt intressant karriär. Han var en lovande guard efter att ha gjort några säsonger vid DePaul university, eller lyssna på det här:
- Den första spelaren på skolan som gjorde 1000+ poäng, 500+ returer och satt 100+ treor under en säsong
- Conference USA player of the year
- USA freshman of the year
Vad leder sånt till då? Jo, draftad som number 18 av Clippers och blev tillsammans med Kenyon Dooling och Darius Miles hypad som framtiden för Clippers.. För att läsa om Clippers, följ den här länken:
Efter ett par säsonger där, när han väl gjorde en grym säsong rent statistisk så drog han till Phoenix, där pengarna fanns. Där hittade han Mike D'antonis underbara "skjut-så-fort.du-kan" offense och fick lägena på silverfat av dubbla MVP Steve Nash. Så alla trodde att den här killen måste man ha!
Efter ett år byttes han till New York där han plågades av skador. Detta låter som en helt ok NBA karriär ändå men det konstiga kommer sen...
För det första så har han förutom säsongerna 2003-2004 och 2004-2005 varierat med att vartannat år snitta dubbelsiffrigt i poäng med att snitta enkelsiffrigt, eller kolla hans in den här raden: 8,1-13,3-9,4-17,2-14,9-8,2-13,0-8,1-10.0....
Som ni ser så snittade han dubbelsiffrigt förra säsongen så det är ju dags för en enkel säsong... Lagen verkar upptäcka det nu, men efter de köpt honom...
25 Juli: New York inser att det är dags och byter bort honom mot en kraftigt underpresterande Darko Milicic..
17 Juli: Memphis hittar hans stats på Wikipedia (där jag hittade dem) och blir skraja, de lyckas lura på honom på Clippers igen mot Zach Randolph (som för övrigt snittade typ 20 poäng och 10 returer förra året). Väldigt konstigt...
20 Juli: Oups, i did it again... Clippers genier till klubbdirektörer inser att de satt sig i skiten igen och skickar honom till Minnesota mot 3(!) spelare... Hit me baby one more time...
23 Juli: Va fan, Minnesota upptäcker varför hela ligan bara skrattar åt dom bakom ryggen och man kan läsa på Sports Illustrateds hemsida att de vill byta bort honom...
Fan, kan ingen göra lite research innan?!
Så anledningen att man kallar honom en myt, man vet inte om han existerar för han hinner anlita en ny flyttfirma innan han anslutit till laget, och man måste ju undra:
Hur känner sig Q-Rich?
2 arbetsdagar kvar and counting...
Tre arbetsdagar kvar till sthlm...
Jag sitter här nu och njuter av lite sushi, det är en fantastisk rätt som är en helt ny upplevelse. Där har Mat-Karlsson och Baloo hittat något fantastiskt. Hoppas ni kommer ihåg mig när ni är stenrika och kända :)
Idag kände jag att jag hade ett totalt tapp på motivation i min kamp mot vikten och insåg ett par saker. Jag går inte och tränar för att bli vältränad, jag gör det för att komma bort från lägenheten såjag inte för äter mig på mackor med räkost :)
Men den andra insikten jag fick var också att jag måste varva träning med rolig träning. Jag hoppade gymmet och tvekade på basketen men basketspelandet var extremt roligt idag. Kände ork och jag hade sänk, kan inte bli bättre. Så nu plötsligt sitter jag och längtar till gympasset imorgon. Snacka om humörmänniska!
Basketmässigt fanns det småsaker som gladde förutom mitt eget spel. Nämligen mina grabbar... Adde, Filip och Fredde var med och jag såg småsaker som jag gillade. Små händelser som tyder på mental utveckling och det är fantastiskt att se. Det mest underbara var när Fredde, omgiven av tre nuvarande eller fd ligaspelare, begär bollen när vi har matchboll, gör en enkelt move och stoppar i bolljäveln. Fan va glad jag blev!
Mitt andra laget, ni vet vilket jag menar, kommer sakta och säkert mot någonting. Det är bara svårt att planera något när man inte vet vad man ska planera...
Nej nu ska jag kolla vidare på So you think you can dance! Lysande!
Kolla in Twitch från förra året
Basketspelare kan också :)
Shaq rules! Glöm inte bort att han är 214cm lång och 150kg....
En helg som varit lugn men som gått alldeles för fort!!!
I fredags tog jag det rätt lugnt framför tv:n och kollade in en gammal klassiker Jägarna. Mina närmaste vänner här uppe, Jesper och Stefan kan inte gå en vecka utan att klämma ur sig minst 2-3 citat ur filmen. Jag var ju tvungen att se den igen, det var ett tag sedan jag såg den och för att kunna hänga med i citat kriget så måste man göra research :)
Lördagen var också en lugn dag, man fick sova, det blev lite tid åt att gå och spela en del street med grabbarna. Det var ruskigt varmt och energin var inte på topp för någon av oss men vi kämpade oss igenom det för att få känna att man har gjort något. Man fortsatte att jobba på den underbara "linne-brännan" som man har i år till skillnad från tidigare år då man spenderat minst två veckor i Spanien eller liknande...
På kvällen fick man njuta av lite grillat hemma hos Steff och Therese, det var en riktigt trevlig kväll där även Jeppe och hans pappa Åke med tjej Ullis var med. De är verkligen underbara människor och det är alltid lika roligt att träffa dem! Jeppe och jag fann oss förlorade när det var dags för diskussionen om bra böcker och vem som är duktig på att läsa upp böcker på talbok, men vi tog igen det med en massa basketsnack sen :)
Lördagen avslutades med att jag satt och återuppfann min kärlek till Tv-spel. Det är fantastiskt roligt och tiden verkligen rinner iväg när man spelar, oavsett vad man spelar. Plötsligt kollar man på klockan och den står på 04.57... Inte undra på att man sov till 13.40 och inte undra på att jag kommer försova mig imorgon....
Söndagen fortsatte sedan med ett träningspass där jag körde Bodils program, det är grymt jobbigt men återhämtningen mellan seten har blivit fantastiskt mycket bättre. Det var riktigt skönt idag, då jag även hade träningspartners i Jeppe, Amanda och Hanna som körde samma sak... En liten sekt :)
Nu sitter jag i soffan, dricker kaffe och ser fram emot sista arbetsveckan på posten innan man ska masa sig ner till "fjollträsk" och hänga lite med JD och undvika morsans tjat men njuta av hennes underbara mat. Längtar redan nu!
Ha det
Kan man tänka för mycket?
Just nu finns det inte så mycket jag kan säga om basketen. Det mesta eftersom det bara är rykten och jag vill inte vara med i ryktesspridningen. Det är en helt annan sak att diskutera inom klubben men inte så här offentligt på en blogg.
Annars kan jag väl bara säga att några spelare är igång, Stefan är tillbaka från sin lilla roadtrip och Anton är tillbaka i träning. Det som blev klart under veckan är att Ty skrivit på för en japansk klubb. Det är roligt för honom men synd att vi inte kan få se honom i Jämtlands linnet under den kommande säsongen. Han var en fantastisk spelare som alltid jobbade hårt och satte tonen på många träningar. Han och jag lärde känna varandra rätt bra under säsongen och vi hade många samtal om livet på plan och utanför plan. Vi har fortfarande kontakt ofta via msn och hoppas på att det blir en återförening till säsongen 2010/2011. Men som sagt, man tar det år för år....
Det andra som blev klart är att Björn flyttar hem till sthlm. Det ger mig lite blandade känslor för han har en massa egenskaper som borde ha gjort att han inte flyttade hem till sthlm nu utan snarare flyttade ut till europa för att tjäna massor med pengar. Som en vis man sa "you cant teach height" och det i kombination med en massa baskettekniska, motoriska och förståelse egenskaper borde ha gjort att han kom långt. Men han hade det inte i sig och han har nu bestämt sig för att flytta hem och det respekterar jag.
Annars så går mest tankarna åt vad skulle jag göra om jag fick ansvaret. Svaret är ganska enkelt : att fortsätta bygga på det vi hade under föregående situation. Jag kallar mig ofta för Mathias lärjunge och det är jag. Första gången som jag verkligen fick jobba under en erfaren coach och det var fantastiskt, jag lärde mig ett sätt att spela basket som jag inte anat förut och det vill jag bygga vidare på. Man kan se att Mathias sätt fortsätter att få framgång i Skopje där hans Norge slog Storbritannien i första matchen av u20 em.
Just nu börjar jag bara bli ivrig, jag vill sätta i gång, det kliar i fingrarna... Jag vill ha spelare och ledarstab på plats och börja jobba med säsongen. Det är ett drömjobb och jag vill sätta den i verklighet!
Nog om basket, snart är det först Ghostbusters 2 och sedan klassikern Jägarna på svt 1. Kl 21... Dont miss it!!! Måste se den igen plastnorrlänning som jag blivit :)
Hörs
Dags att vara lite seriös!
Jag vet inte om jag skulle kalla det en sjukdom, jag gillar inte riktigt den klangen. En långvarig och hälsohotande sjukdom för mig är typ AIDS eller HIV. Övervikt och fetma är inte för mig en riktig sjukdom.
För mig är det en ursäkt. Alla de som är feta har en ursäkt. "Jag äter för att jag är deprimerad", "Jag kan inte träna för att jag har problem med ryggen" osv. Att vara fet är ändå ett val, jag brukar säga att alla har val och i varje situation så har man ett val. Ofta så känns det som att man bara har ett val men man kan alltid göra motsatt. Jag gör valen genom att träna eller inte, äta den där kebabtallriken eller inte för jag behöver inte.
De som känner mig vet att jag alltid varit kraftig, både muskelmässigt och fettmässigt och fast alla säger positiva saker om min vikt så är det så att jag är överviktig. Skit i BMI och de där löjliga grejerna, ta ett fettprocent test så säger alla de testerna att jag är överviktig. Men det har varit värre...
Jag har vägt 146 kilo... Lyssna på den siffra och tänk er själva... Etthundrafyrtiosex kilogram....
Min mor kämpar med vikten och har med den fått ett antal sjukdomar som troligtvis förkortar hennes liv med ett antal år. Hennes ursäkt var att hon inte kunde träna, jag sätter ingen värdering om det är en dålig ursäkt för jag vet att hon har ont men då måste man sköta kosten istället!
Jag gick från 92kg till 146 på drygt 4 år. Sedan tog det två år innan jag var nere på 108. Nu var jag uppe och vände på 131 och på väg neråt. Varje viktökning bestod av en ursäkt. "Jag måste äta för energi", "Jag har inte tid att träna eller laga ordentlig mat"... Ursäkter finns och det var svagt av mig.
Jag förstår det psykologiska...
Jag har ätit för att jag varit deprimerad... Min mor låg på intensiven, i koma, med en 50/50 chans att överleva, med ökat syre så hon kunde andas. En period då jag höll på att bryta ihop, hoppade av skolan och tröståt allt jag kunde komma åt.
Till min glädje så överlevde hon och lever fortfarande men hon, precis som jag, kämpar med vikten varje dag.
Jag kämpar fortfarande med att sitta en helkväll framför tv:n utan att äta chips. Jag äter för att jag är ensam, inte så att jag försöker säga att mitt liv är skit för att jag inte har en flickvän, tvärtom, jag gillar att vara ensam ibland. Men jag äter för att ha något att göra, jag blir rastlös så jag äter. Det är min kamp och en kamp som jag verkligen kommer att vinna!
Det finns alltid definerande ögonblick som gör att man blir motiverad, mitt största och det mest uppenbara är att jag inte vill få samma problem som min mor. Inga hjärtinfarkter, magbråck, diabetes eller svårigheter att kunna röra mig.
Det ögonblicket som gav mig förtroende och vilja i kampen mot min vikt var en nyårsafton när min bäste väns pappa Björn kom hem till oss och tyckte att jag skulle börja spela basket. Jag var 14, 180cm lång och vägde 120 kg. Efter en sommar där Björn gick ut och sprang med mig 2-3 gånger i veckan så kom jag tillbaka till basketplan, ett halvår senare som 90 kg. Disciplin, arbetsmoral och stöd... Det behövs verkligen! Sen att han fick in mig på basket är jag otroligt tacksam för då jag fått massor med vänner genom den och fått se ett antal olika platser. Vart jag är på väg nu kan ni alltid luska fram... http://zport.se/basket/1.1199749 Bara som en liten hjälp :)
Idag är ett sådant ögonblick också! Jag var ute med herrarna och mina grabbar och sprang intervaller. Min kondition är skit så jag hamnade långt bakom så jag blev varvad ett antal gånger. Så flera av dem, trots att de springer sina stentuffa intervaller, orkar ändå stötta mig och heja på mig under min kamp. För de vet vad min kamp är och de dömmer inte mig för hur otränad jag är utan de respekterar mig för vad jag försöker göra! Tack alla som stöttar!
Sen finns det ett ord som borde raderas ut ur svenska ordboken, ett ord som vänt kampen emot mig och fått mig på förfall: UNNA! Alla säger att jag ska unna mig dit eller dat men allt ni gör är att ni lurar er själva att fuska. Ta bort det!!!
Vad är det då för mirakel jag gör? Jag tränar, rätt mycket i och för sig... Men annars så äter jag bara tre måltider plus tre mellanmål och försöker hålla dem sunda. Enda gången jag räknar kalorier är när jag är i butiken och funderar på att köpa chips. Jag räknar då om kalorierna till antal minuter på motionscykeln på Golds och oftast, jag säger oftast, så är det helt enkelt inte värt det!
Så, till slutsatsen. Ta bort ursäkterna! Om ni inte kan motionera så ät ordentligt då, eller tvärtom. Skaffa stöd och realistiska mål, långsiktiga mål. Mitt självförtroende och min vilja att fortsätta kampen kommer ifrån att jag framförallt kännermig mycket fräschare, att jag orkar gå utan att bli andfådd och att jag inte känner mig som en fet slusk varje gång jag sitter i soffan. Skaffa er äkta vänner som stöttar er genom kampen! Tack JD, Jesper, Stefan, Lotta och alla andra!!!!
Mitt råd: Låt er känna av den underbara känsla som jag känner nu, när man orkar mer och känner sig fräschare så lovar jag att ni inte går tillbaka!
Nog för mig ;)
Hörs
Ett tag sedan...
Jag vet att det var ett tag sedan jag skrev ett inlägg i den här bloggen, om man går in på översikten så står det med (vad som känns för mig) stora feta bokstäver att det var 4 dagar och 23 timmar sedan jag skrev det senaste inlägget. Skärpning lovas!
Helgen var en skön helg, lägenheten är nu helt i ordning och jag ser fram emot att bo i den i minst ett år till, man tar det lite år för år om det är dags att förflytta sig tillbaka till storstan eller inte. Jag är nog fast... Så länge jag har flera alldeles underbara vänner här så kommer det vara svårt att flytta. Det är bara att titta på den underbara jobbsommaren som varit med Brodde, Janne och flera andra med riktigt skön attityd. Eller vad sägs om alla de basketsugna spelarna som gjort att man spelat mer basket är någonsin under sommarmånaderna och förhoppningsvis hjälpt förlora ett par kilo (jag vet att jag har förlorat vikt för jag fuskade med vågen i helgen)
Annars så spenderade jag helgen åt att kolla en massa gamla basketmatcher med Jesper, vi har sett allt från NBA till jämtland matcher från förra året, mest blev det jämtland matcher... Jag har så många idéer för vad jag vill göra den kommande säsongen och hoppas att förtroendet är på topp och att vi snabbt kan lösa situationen!
De senaste dagarna påminner mig om gamla tider med JD! Som vi brukade göra minst var fjärde vecka så brukade vi planera ett nytt gymprogram efter någon artikel elr video som vi sett. Nu har man sett UFC jätten Brock Lesnar träna och genast kom en massa idéer. Huvudpunkten är muskelkondition och programmet växer fram mer och mer varje dag, dagens pass var helt brutalt och det kändes som att jag svettade ur mig Storsjön... Fortsättning imorgon :)
Jag har inte försovit mig, till grabbarnas stora besvikelse... Idag kom jag in i lokalen 6.58, alla satt runt kaffemaskinen för den vanliga kaffestunden och Brodden hade telefonen i högsta hugg innan någon ropar "Här kommer han!" Man ser besvikelsen i deras ögon att de inte får ringa. Hur ofta har man en arbetsplats, inklusive chef som nästan hoppas på att man försover sig? Bara på Posten i Östersund :)
För att avsluta lite roligt så ska jag nämna mina top 3 tidstjuvar, saker som gör att man spenderar en massa onödig tid som skulle kunna läggas på något vettigt i alla fall:
3. Internet... Fan jag kan inte komma undan att surfa på nätet, på alla möjliga sidor, vid ett antal olika tillfällen. Jag behöver egentligen inte kolla espn en fjärde gång men OM jag missar en stor trade och inte är uppdaterad så är det kris... Mycket lathet men jag kommer nog aldrig få bort det....
2. Leta efter nycklar, plånbok osv... Man spenderar sjukt mycket tid åt att leta efter det, man försöker varje gång lägga det på ett smartare ställe men man glömmer alltid var fan det där jävla stället är!
och nu är det dags... Dum-da-dum!!!
1. Leta efter mina glasögon... Folk inser nog inte hur blind jag är.... Jag är såååååå sjukt blind att jag antagligen inte skulle se en lastbil som kör på mig förrän jag ligger i graven och tittar på en tillbakablick.. Med glasögon! Alla som testar mina glasögon inser det och varje gång man duschar eller sover så tar man ju av sig dem. På samma princip som nycklarna så försöker man lägga dem på ett smart ställe men jag glömmer aldrig bort och jag lovar att jag spenderar minst 15 min per dag letandes efter dem. De kan ligga en meter bort men eftersom de är så tunna så smälter de samman i allt annat. Jävla kameleont! Så om ni hör någon svära runt Storgatan runt 6 på morgonen så vet ni, det är bara Henke som letar glasögon. Bli inte förvånad om ni hör någon krasch i samband... För jag mina damer och herrar är blind och jag famlar mer i mörkret än en 14 årig oskuld gör i sängen med en Playboy Bunny...
Hörs
En bra dag!
Det absolut första som hände var självklart att jag var i tid för jobbet. Det har blivit en liten såpa för kontoret och i stället för att vara sur på mig så följer de varje dag med spänning. Brodden och Janne leverar fortfarande kommentar efter kommentar och de jävlarna hoppas på att jag kommer sent :) "Det lättar upp dagen lixom" slänger Brodden ur sig.
Brodden ringde mig vid 6.55 och var lite orolig, men som tur var så var jag precis på väg in på parkeringen. "Du missar ju kaffestunden med gänget" haha så nu har jag plötsligt satt upp morgondagens första mål: Att hinna dricka kaffe innan jobbet! (Som om man inte hinner dricka tillräckligt under arbetstiden...)
Under sorteringen så upptäckte vi att hans dotter, Rebecka försovit sig och jag sken upp och kommenterade direkt! "Fan Brodden, du ringer mig före din egen dotter, så antingen bryr du dig mer om mig eller så litar du mer på henne!" Han slog upp i en grinleende och sa "Självklart bryr jag mig mer om dig!" Även om det gjorde min dag så misstänker jag alternativ 2....
Postmängden var löjligt liten, så vi klara fantastisk tidigt. Chefen sa redan vid 1.35 att vi kunde gå hem, en och en halv timme innan vi egentligen slutar! Fy fan va underbart, men Brodden, Janne och jag hade inte fått vårat eftermiddagskaffe så vi satt kvar i en kvart och snackade skit. Brodden sa då att jag kunde komma fem minuter tidigt för att hjälpa till lite istället och ur ingen stans blev jag dit satt... Chefen slänger ur sig "Ja, det innebär ju tio över 7".... Vi börjar 7 och jag var ägd igen, det är bara att skratta med :)
Tiden som jag fick över spenderade jag åt att köpa min egen 40 tums LCD tv... Äntligen, jag har funderat i år känns det som! Som den nörd man är så kopplade man direkt upp datorn och slog på en NBA final i HD. Sånt kan få mig att stå i givakt, om ni förstår vad jag menar ;)
Dagen fortsatte med ett extremt konstruktivt möte med Jämtland Basket, jag tror verkligen vart vi är på väg och hoppas att jag kan hjälpa att göra resan behagligare!
Till slut var det dags att motionera och jag stack till Campus för att spela lite motionsbasket. Jag var lite orolig över att det inte skulle komma folk... Oj va fel jag hade, med sammanlagt 19 spelare och en övervakande Ove (den mannen inger respekt bara genom en blick) så kämpade vi igenom 1,5 timme med basket. Benen och flåset känndes grymt bra och förhoppningarna inför lördagens fotografering ökade!!!
Nä nu har jag pladdrat på länge nog och det är dags att sova för att orka komma upp till kaffestunden. En sista arbetsdag innan det är dags för Henrik att snitta 12 tmmar sömn!
Hörs!
Nervös...
Den här gången har jag valt att dokumentera kampen mot vikten genom bilder från dag 1. Jag har sagt att jag ska fotografera varannan vecka, första gången var lördag för två veckor sedan och nu kommer lördag med stormsteg! Har jag gått upp eller ner, har allt mitt slit med träning och kost gett någon verkan, kommer jag bli nöjd eller missnöjd?
Många frågor som förhoppningsvis blir utropstecken på lördag, på ett positivt sätt :)
Idag pressade man sig igenom ett bröst och axelpass, avslutat med en del bål och som pricken över i:et så stog man på en jävla stairmaster i 45 min. Man vet att om jag står på en sådan där helveteskonstruktion att jag är jävligt nervös och vill göra det mesta för att förlora någon centimeter till runt midjan.
Vågen är absolut förbjuden, det finns inte, jag blir besatt! Under den värsta perioden vägde jag mig säkert 4-5 gånger om dagen, det är inte nyttigt! De bästa måtten är hur man känner sig och i mitt fall hur jag ser ut varannan vecka på ett fotografi.
I övrigt så kom jag i tid idag till jobbet... Alla var chockade och jag fick nästan applåder :) Brodden tyckte jag skulle ta en kvart längre lunch så jag inte hann sortera upp hans post och vad kan jag säga? Jag måste lyda gurun :)
Imorgon är det möte med Jämtland baskets sportutskott, det finns självklart lite nervös spänning om vad de kommer att säga, jag är mest nyfiken på hur planen för den kommande säsongen ser ut, vilka spelare är intressanta. Sådant möte kan jag nörda iväg till flera timmar, hoppas att de har tålamod! Och jag personligen... Jag vill bara utvecklas, fortsätta att utvecklas och det kan jag göra på många sätt oavsett position i klubben, det är mest upp till min egen attityd och arbetsvilja!
Japp, vi får se vad som händer, det är lite spännande dagar som kommer!
Nä, nu ska jag ringa JD och snacka en massa skit om allmänt skit
Hörs
Kampen fortsätter...
Kampen om svåra mornar fortsätter fortfarande. Henrik försov sig igen... Det är så jävla pinsamt att glida in sent. Det får verkligen inte hända igen för då slutar jag fan, för dåligt uppförande.
Brodden har nu mitt nummer och ska ringa mig varje morgon vid 6.45 och se till att jag är på väg.
Brodden, det är en av de skönaste jag träffat på många år. Han och Janne är ett underbart radarpar som jag spenderar många timmar med drickandes kaffe och vi brukar dela sysslan att berätta historier.
Brodden är en skön go liten gubbe. Jag skulle ge mycket för att den mannen skulle vara typ min farsa. Han bara genomsyras av gofhet och har troligtvis inte en uns ont i sig. Han fixar och fixar oavsett om det handlar om att anmäla lag till fisketurneringar (den hålls för övrigt på storsjön i helgen, be there!) eller att fixa minipizzor till försäljning i kylen från en lokal pizzabagare (pengarna går självklart till att göra något roligt, som att bowla) eller att bara allmänt hjälpa folk och vara urtrevlig- Varje morgon står vi bredvid varandra och ger lite skönartade och godtonade gliringar till varandra.
I sin hjälp mot mig så har han Janne, ännu en underbar snubbe. Alltid vass i tungan och alltid redo när det vankas kaffe.
Jag har ju gett dem lite extra ammunition de senaste dagarna eftersom jag har varit sen och de tycker att det är underbart roligt. Brodden bara garvade högt när han ringde och frågade var jag var, när jag kom in så möttes jag först av Brodden som skrattade så han höll på att gråta och sedan kom Janne som på beställning, självklart så jag kudne höra det klart och tydligt plus att det ska förklaras att jag hade mjukisbyxor på mig eftersom jag inte har några postenbrallor så sa han: "Brodden, vi får säga åt henke att han glömt ta av sig pyjamas brallorna!" Och båda garvade, det gjorde jag också!
Bara för att jävlas med Brodden så ser jag till att skynda om sortera upp min post så jag hinner börja på hans precis när han kommer in från turen. Han brukar alltid komma in skrikandes "Va fan pojkspoling, ta kaffe, du får ju en gamling att verka som piss" Självklart med ett stort leende på läpparna!
Janne har ju döpt om mig till John Blund och när jag kom ut till bilen så hade de lämnat en present på min bakruta :)
Imorgon... imorgon fortsätter kampen!
Hörs!
God morgon!
Men oftast är det inte en god morgon, det är en evig kamp emot att komma upp varje morgon. Att lyckas resa på sig och komma iväg till jobbet, skolan eller träningen. Många känner nog igen sig!
Jag är det som kallas för en "snoozer". Jag kliver väldigt, väldigt sällan upp när klockan ringer första gången utan trycker oftast snooz åtminstone 1-3 ggr innan jag kliver upp. Det är inte konstigt att man vill ligga och dra sig i sängen ytterligare några minuter innan man ska upp. Det sjuka är att jag har satt det i system... Att sätta klockan 20 min innan jag egentligen behöver gå upp för att kunna snooza ett par gånger... Konstigt!
Första steget i kampen tog jag i veckan när jag flyttade min soffa så jag kunde kliva ur sängen åt sidan också. Tidigare kunde jag bara kliva i och ur på kortsidan och det var ju jävligt jobbigt så steg 1 complete!
Men kampen fortsätter varje dag. I helgen hade jag ett jätte effektivt alarm: En liten hund som ville ut och gå, så fort jag ens öppnade ögonen med en mm så fanns hon där och slickade mig i ansiktet och absolut inte lät mig snooza, Själv tänker man bara på orden som Lotta sa innan hon stack: "På morgon brukar hon gå av sig så hon kan kissa och bajsa". Så naturligt är min första tanke när hon hoppar i ansiktet kl 8 på morgonen: "Oh shit, hon behöver skita, inte i sängen, inte i säängeeen!" DET är en bra alarmklocka, rädsla!
Under förra veckan så hade jag en forsovning och en sista sekunden, där jag råkar vakna igen precis i tid för att få på mig kläderna och köra som en galning så jag hann i tid. När jag försov mig så ringde ju chefen, jag trodde bara att det var alarmen som gick så jag stängde av på lägg på knappen, sen förstod jag... FAN jag la på chefen! Stress ner och chefen bara skrattar "Johansson, först försover du dig och sedan trycker du bort mig"... Sorry!
Idag var ytterligare en sådan där episod igen, jag försov mig inte men när jag kom upp och precis klivit ur dörren så kom jag på "fan jag har glömt nyckeln i påsen jag gav Lotta". Så huvudnyckeln var på Frösön... Jag visste att Stefan tidigare haft reserven men eftersom jag själv använde den medan han var borta så var jag osäker. Hursomhelst, språng marsch till Stefan, leta i genom lägenheten.. Ingen nyckel! Då förstod jag... Jag måste gå!!! Ringde chefen och berättade, han sa bara ok kom så fort du kan och man började gå i ett halvt panikartat tempo. Jag blev en kvart sen och nu får jag fan inte försova mig eller komma sent något mer, det finns inte, det är jävligt skämmigt!!!
Så imorgon ska det planeras, nyckeln ska läggas fram, mackorna ska förberedas för hör och häpna. Henrik ska vara i tid imorgon!
Någon som vågar betta emot? :)
Hörs
Plötsligt händer det...
Precis som reklamen så kan man uppleva sådana där stunder där plötsligt så händer det något speciellt.
Kolla in det här!
Gymföredomar...
Varje gång jag pratat med en tjej om att gymma så får jag i 90% av gånger höra att de inte vill gymma runt stora muskelfyllda killar, mest för att de känner sig svaga men också för jag tror att de känner sig utstirrade...
Jag har fått höra det massor av gånger eftersom jag är 190cm och varit mellan 110-145kg och definitivt varit en styrke monster med ett guld från USM i Styrkelyft (Nej det är inte tyngdlyftning som ni brukar se på Eurosport, styrkelyft innehåller Bänkpress, Marklyft och Knäböj). Mitt ex ville inte träna med mig för hon kände sig svag och jag ha hört flera som sag det men...
Nu kommer min motfördom!
Jag vill inte gymma med er småtjejer som är mellan 160-170 och tränat mer en tre dagar per vecka!!!!!
Anledning:
Enkelt, ni spöar skiten ur en kille som mig. Fan varje gång jag går på Bodypump så har tjejer som väger hälften och bänker en tredjedel av vad jag gör, samma vikter och bara matar som maskiner oavsett övning. Själv ligger man och håller på att dö och hoppas att varje del tar slut. Ofta ser man samma människor om man skulle gå på ett pass dagen efter och till skillnad från den kära Henrik som har svårt att stoppa sig själv i en nedförsbacke pga träningsvärk så kommer alla småtjejer inhoppande med full energi och hopp i blicken...
Jag har lärt mig två saker från mina erfarenheter på Bodypump:
1. Ta in mycket vikt, det är inte manligt att gråta mitt under ett Bodypump pass såvida du inte vridit knät ur led...
2. Var inte sen, var ALDRIG sen! Om du inte är i tid så finns det alltid lämpligt nog en plats lämnad i mitten av salen där alla kan se dig. Tips till såna som mig, smyg in en kvart innan, göm dig i hörnet!
Som i dag, körde mitt helvetes pass på gymmet. Det inkluderar massa kardio och bål övningar såväl som benövningar. Ett pass som jag grämer mig att köra varje gång. Idag tränade Amanda med mig. Amanda är en vältränad basketspelare som ska gå på basketgymnasium. Amanda väger 50 kg... Alla mina rädslor blev sanna!
Hur blev det då?
Henrik ligger i sin egen svettpöl, i fosterställning, gråter och funderar på lämpligaste ursäkten medan Amanda slänger ur sig en "Det här var ju trevligt" I Helvete, j**'a sk*t id**t f*n!!!!!
Henrik går från gymmet en slagen man, men ska visa fanskapen!
Jag vill inte skrämma killar att testa den här typen av träning, tvärtom så är den fantastiskt bra för kroppen!
Men det tar lite tid till innan självförtroendet är på normal nivå...
Vi hörs
Kaffe...
Sedan dess har mycket skitsnack uppstått och man fått reda på en jävla massa medan man social dricker kaffe, oavsett om det varit på kansliet, pause, lime, gamla teaterna elr nuförtiden posten. Man skapar vänner och relationer genom att bara ta en kopp och snacka lite skit! (Självklart behöver man inte kaffe för att snacka skit)
Kommer aldrig glömma alla de långa och fantastiskt roliga kaffestunderna med Marko och Adnan förra året, jag tror aldrig att jag har skrattat så mycket i mitt liv!!! Sedan har vi årets upplaga där vi haft en underbar lunch stämning, där vi gjort det till en lek... Sist upp med ett finger i luften får hämta, vi har oftast varit dåliga på att förklara reglerna för nykomlingar så många av dem har råkat ut för att hämta när de egentligen bara undrat vad det är för idioter som sitter med ett finger i luften. Sorry Besnik, Andrew och många, många fler :) Sedan har vi Jesper, där allt är orättvist och det var fusk om han förlorade... "Men jag kollade ju på maten!" Jesper buhuhuhuhu :)
Anledningen att jag skrev detta är att jag alltid tyckt att jag inte är beroende av kaffe, jag har aldrig haft en kaffebryggare hemma så jag har väldigt sällan druckit kaffe under helgerna men...
Idag efter frukost så fick jag ett sjukligt sug efter kaffe, ett sug så jävla stort att jag... Wait for it... Åkte till ÖoB, köpte en kaffebryggare för 99kr och två koppar, sedan åkte jag vidare till Hemköp och köpte kaffe och filter. Allt för att jag skulle få min morgon fix!
Så nu sitter jag här och skriver, njuter av en kopp och skriver en blogg...
Detta kanske är ett stort tecken på missbruk men det är i alla fall jävligt gott :)
Hörs
Helg..
Den här helgen är mest präglad av att vara hundvakt åt Lottas lilla hund Blaze. Det funkar men man sitter lite orolig för någon panik attack eftersom hon är lite nervös över ljud och i det här huset låter det konstant. Men men... Den andra promenaden är avklarad och hon ligger stillsamt under sängen och tar det lungt. Tror hon gillar det där för det är mörkt, lite svalare plus att det är lugnt och fint. (Jag kanske skämmer bort henne med för mycket kliande men det är ungefär som ett barn som hälsar på sin farfar,de ska känna att det är lite speciellt!)
Annars så sitter jag här framför datorn och gör lite träningsprogram till en tjej, det blir nog bra eftersom hon är sugen på att komma i bättre form och bli en bättre basketspelare och mitt program täcker in allt: Kondition, teknik, styrka osv.
Det borde bli klart idag så jag kan visa det för henne!
Annars så är jag faktiskt riktigt nöjd med lägenheten! Efter en massa slit med att rensa några bokhyllor, bytt bord och en antal resor till ställensom Bonusmöbler, Rusta och ÖoB så känns den faktiskt rätt hemtrevlig. De som är intresserade får väl komma förbi och kolla :P
Nej tillbaka till verkligheten, snart dags för gymmet!
Take care
NBA off season och draft...
Det här är något som väldigt många personer runt välrden följer med spänning, jag själv som är en NBA nörd har fota diskussioner med andra basket nördar om vem som gått var och för hur mycket. Snarare handlar diskussionerna om vilka som ryktas vara på väg till andra klubbar. Det finns ett par riktiga ryktessamlare som driver upp snacket runt allt detta. Bland dessa räknar jag:
www.si.com Sports Illustrated
www.espn.com ESPN
www.hoopshype.com En sida som varje dag samlar artiklar från USAs tidningar för att ska den ulitimata rumors sidan.
I år har vi kunnat se Richard Jefferson gå till Spurs, Ben Gordon lämnar Bulls för Pistons och så nattens stora chock, Ron "Dennis Rodman 2" Artest går till regerande mästarna LA Lakers!
Tänk om vi hade haft det här systemet i Sverige...
Att lag har lönetak, kanske skulle vissa lag (host*Jämtland*host) inte ha en chans att komma upp till den nivån som är lönetaket men eftersom vi kom åtta så skulle vi ha det 4e valet i draften. I USA har man i och för sig lottning men jag tog bort det för att göra det intressant... Men jag behöll att det finns en åldersgräns!
Kanske hade valet sett ut så här (Jag satte årgången som skulle draftas till 90orna för att de går ut gymnasiet):
1. Gothia Christopher Ryan
2. Borås Omar Zaghden
3. Örebro Andre Nilsson
4. Jämtland Odin Lindell
5. 08 Sthlm Kassim Nagwere
osv, osv...
Sedan eftersom man enbart har Andrew och Stefan under kontrakt så skulle man kunna gå ut och göra en "high profile signing" som kanske en Lesli Myrthil, en Fred Drains eller kanske en Adnan Chuk ;)
Kanske kunde man ha spelat marknaden bra och fått en första femma med Stefan, Andrew, Fred, Lesli och sedan resignat en kille som Jocke med Odin från bänken... Det skulle vara intressant och kanske möjligt under de lönesystemen!
Lönetaket kanske skulle ligga på 1,5-2 miljoner... Alla som går över får betala lyxskatt som går till de andra klubbarna... Snittlönen skulle ligga runt 150 000...
Det skulle vara intressant men svårt att genomföra då det mësta av klubbarnas pengar kommer ifrån sponsorer till skillnad från NBA som har rika ägare som slänger in dollar efter dollar... Den stora anledningen att Knicks ligger gigantiskt över lönetaket...
Men det hade varit en intressant idé!
Intressant...
Introduktionen är sådan att jag är en 27 årig kille som heter Henrik Johansson. Bor i Östersund, jobbar med basket och studerar. Favorthobby förutom att surfa runt på nätet och hänga med polare är att träna! Favorit träningssättena är basket och gym, det mesta annat är rätt jobbigt även om jag blivit lite duktigare på att gå på pass på lokala gymmet Golds.
Så bloggen kommer nog centreras runt basket, träning och annat intressant som kanske korsar min väg.
Hoppas att det blir lite intressant att följa i alla fall!
Hörs
